Ingen Karlberg i Frölundas bås

Efter Viktor Stråhles avsked är Frölunda ute på tränarjakt. Någon ny ska in och assistera mästarcoach Roger i båset, förmodligen med ansvar för forwards och anfallsspel.

Mikael Karlberg som senate säsongen var huvudtränare för Leksands J20-lag har varit ett av namnen på VFs radar. Han ledde Leksands juniorer till en förstaplats i J20 SuperElit Norra och laget låg tvåa i J20 SuperElit Top 10 innan säsongen avbröts.

Men det blir alltså ingen Karlberg bredvid Roger Rönnberg i Frölunda. Han ska ha valt bort VF till förmån för ett annat uppdrag enligt uppgifter till Sitting Bulletin.

Tack, Sebastian!

Idag kom ett besked som många av oss har haft lite på känn, Sebastian Stålberg lämnar Frölunda HC. Det var logiskt och väntat, ekvationen går inte ihop truppmässigt med de unga spelare som håller på att slå in sig i truppen. Exempelvis spelare som Karl Henriksson, Linus Nässén och Elmer Söderblom. När förlängningen av Joel Mustonens kontrakt presenterades var Stålbergs öde beseglat, med finländaren kvar fanns det ingen plats för Stålberg som nu hunnit bli 30 år.

Sebastian Stålberg har Lerums BK som moderklubb men kom till Frölunda i ung ålder och spelade i U16, J18 och J20 med VF. Under den här tiden tog han också sin första titel med föreningen då han 2007/2008 vann J20-guld. Efter tiden i VFs juniorled bar det av till Nordamerika och collegehockey i tre år innan spel i AHL och ECHL tog vid. I återkomsten till Sverige gjorde han först en säsong med Rögle i Allsvenskan där han spelade upp dem till SHL innan det var dags för Frölunda på allvar. 2015/2016 till 2019/2020 var han en ordinarie del av a-truppen. Han var med och tog två SM-guld och fyra CHL-titlar under 347 matcher för föreningen.

LigaGPGAPPIM
SHL24528305854
Slutspel4233633
CHL606121816

Det vi först och främst kommer att komma ihåg är det enorma hjärta för föreningen och det enorma slit som Stålberg hade och lade ner. Det var alltid 100%. Det var alltid riv och slit, tacklingar och en outtröttlig forecheck. Alltid villig att offra sig för VF.

I sin gnuggar- och energiroll fullkomligt jagade livet ur motståndarna, flertalet gånger i en kedja med Mats Rosseli Olsen och Nicklas Lasu. Gång på gång har vi sett trion kväva motståndaranfall innan de ens hade startat. De hängde bland annat ihop under delar av guldslutspelet 2016. När det blev ännu ett guld 2019 ingick Stålberg i en kedja med bröderna Westerholm (innan Pathriks skada när Jacob Peterson tog över) som hade samma ”in your face”-attityd där de bland annat fick Djurgårdare att tappa humöret i finalspelet.

Tack för alla dina insatser, Sebastian. Tack för gulden du har hjälpt oss att föra hem till Göteborg.

Lycka till i framtiden, och återigen, tack!

Redaktionen.

Profil: Jan Muršak

Muršak är det säkert många som minns från slutet av säsongen 17/18. Då värvades han till Frölunda och ryktades besväras av en skada. Det märktes inledningsvis inte av, utan Jan dominerade fullständigt direkt. Tio mål och tio assist på de 15 grundseriematcherna talar sitt tydliga språk. Slovenen stack ut med sin briljanta skridskoåkning och allmänna toppklass i allt som har med anfallsspel att göra. Sedan försvann han ned till Bern på ett mastigt tvåårskontrakt.

De med koll har säkert noterat att Jan inte varit lika framgångsrik poängmässigt under sin tid i Schweiz. Detta har delvis att göra med Berns matchning av honom.

18/19 spelade Jan bara sju matcher på sin naturliga centerposition. I fyra av matcherna fick han dras med schweizaren Marc Kämpf, en mycket begränsad spelare som totalt gjort 25 poäng på 125 matcher i högstaligan. Den killen skulle inte vara i närheten av att platsa i Frölundas lag och återfinns faktiskt från och med nästa säsong i schweiziska B-ligan.

När Jan väl fick lira med lite med spelskickliga kedjekompisar, placerades han som högerforward. Den vanligaste formationen för honom under 18/19 var med NHL-meriterade playmakern Andrew Ebbett som center. Nämnde Marc Kämpf var tredjelänken i trions elva matcher tillsammans. Under debutsäsongen i NLA flamsade Jan runt i inte mindre än tio olika konstellationer. Inte mycket kontinuitet alls.

19/20 loggade Jan enbart istid som center. Då hette en av hans vanligaste yttrar Gregory Sciaroni (24 matcher ihop) och det är en spelare som numera ligger på cirka tio poäng per säsong. Antagligen hade den snabbskrinnande schweizaren inte platsat i någon av Rönnbergs sju Frölundaupplagor. Jan tillbringade visserligen också mycket tid (25 matcher) med en naturlig målskytt i Vincent Praplan. Högerskytten var åter i NLA efter en ettårig sejour i San Jose Sharks organisation, men hade det tufft med omställningen. Den tidigare 40-poängsspelaren kom bara upp i 28 pinnar i sin comebacksäsong.

Man kan ju fråga sig varför Bern ens värvade Jan 2018 med den centerbredden man redan besatt. Mark Arcobello, Andrew Ebbett och Gaëtan Haas var en högklassig skara. Planen att spela Jan som högerforward föll i slutändan inte alls väl ut.

Styrkor, Jan Muršak
Skridskoåkning: 10/10
Tekningsskicklighet: 9/10
Handledsskott: 8/10
Passningsskicklighet: 8/10
Offensivt spelsinne: 8/10
Slagskott: 7/10
Defensivt spelsinne: 7/10

Svagheter
Storlek: 5/10
Styrka: 6/10
Moståndskraft skador: 5/10

Tekningsstatistik
2019-20, Bern: 51% (221 av 433)
2018-19, Bern: 53,3% (114 av 214)
2017-18, Frölunda: 57% (183 av 321)
2017-18, Torpedo: 48,1% (25 av 52)
2016-17, CSKA: 57% (155 av 272)
2015-16, CSKA: 59,9% (513 av 856)
2014-15, CSKA: 61% (366 av 600)
2013-14, CSKA: 46,7% (7 av 15)
2013-14, Amur: 54,4% (229 av 421)
2012-13, Detroit: 50% (1 av 2)
2011-12, Detroit: 33,3% (1 av 3)
2010-11, Detroit: 50% (3 av 6)

Författare: Systemfel

Profil: Jens Olsson

Välkommen till Frölunda, Jens Olsson! Nedan går vi igenom hans statistik för de tre senaste säsongerna och tittar på hans potentiella roll i VF.

2019-20
Säsongen började med klubbjakt för Olsson. Malmö hade av oklara anledningar ingen vilja att hedra sitt avtal med honom, utan en flytt var på gång.
Det blev en lösning med Servette i Schweiz, som tillfällig ersättare åt Henrik Tömmernes. Där fick han chansen i en stor roll med powerplaytid och snittade ett skott per match.
Sedan värvades han till ett skakigt TPS, där det gick lite sämre. Tittar man på TPS andra backar, har de alla horribel plus/minus.

Servette | Matcher: 7 | Speltid: 19:14 | Assist: 1 | -4 | Skott: 7 | Täckta skott: 3 | Tacklingar: okänt
TPS | Matcher: 29 | Speltid: 16:55 | Assist: 3 | -20 | Skott: 3 | Täckta skott: okänt | Tacklingar: okänt

2018-19
Etta i istid i Malmö, tvåa bland lagets backar i poäng, trots sparsam matchning i powerplay.

Malmö | Matcher: 52 | Speltid: 20:54 | Må: 4 | Assist: 10 | +11 | Skott: 60 | Täckta skott: 29 | Tacklingar: 26

2017-18
Spelade mest av alla i ett Malmö som chockade alla och gick till semifinal.

Malmö | Matcher: 51 | Speltid: 19:51 | Må: 7 | Assist: 13 | +2 | Skott: 78 | Täckta skott: 27 | Tacklingar: 19

#

Analys

Detta känns som en väldigt underskattad värvning. Det handlar om en hårt arbetande spelare, som rör sig bra och har fina allroundegenskaper. Han är duktig på mycket utan att sticka ut någonstans. Olsson innehar även ett fint skott och ett bra förstapass. Kan vid behov fylla alla roller i ett lag. Jag tror vi ska vara mycket nöjda att få in en breddspelare av den här kalibern. Vi kommer ha ett antal väldigt unga försvarare i höst och en erfaren breddback var en måstevärvning. Jag ville ju ha tillbaka Christoffer Persson i den rollen, men tar MYCKET hellre Olsson!

Författare: Systemfel

Inventering av truppen

Det skaver fortfarande något enormt att säsongen 19/20 är slut när det bästa av allt borde pågå, men för att åtminstone försöka råda bot på den hockeyabstinens och tomhet som råder så kan vi blicka framåt mot nästa säsong. Det gör vi enklast genom att se över truppen som ska ta laget mot guldet 2021.

Vi börjar med de spelare som ser ut att lämna av olika anledningar:

Arvid Söderblom

Jacob Moverare, David Printz, Brandon Gormley, Karl Stollery

Ryan Lasch, Samuel Fagemo, Jacob Peterson, Rhett Rakhshani, Oliver Fjellström

Här är det givetvis några namn som väger extra tungt, som Jacob Moverare, Samuel Fagemo och inte minst Ryan Lasch. Men med det ur vägen så ser vi över vad vi har kvar.

Nya uppgifter kom under förmiddagen idag där Frölunda fortsatt för diskussioner med David Printz och Ryan Lasch. Lasch ska dock förmodligen fortsatt ses som förlorad.

Målvakter

Johan Mattsson
Niklas Rubin

Juniorer att notera:

Hannes Kollén

SHLs kanske bästa målvaktspar under hösten, för att sedan svaja mer under vintern och våren liksom resten av laget. Mot slutet när laget repade sig något precis inför det avblåsta slutspelet var det Mattsson som fick mest förtroende och såg ut att vara tränarstabens förstaval. Båda målvakterna har kontrakt över 20/21 och paret i mål ser spikat ut för tillfället.

I J20 hade både Kollén och Svensson rätt tunga säsonger. Kollén var den av de två målvakter som fick backa upp i a-laget vid skador på Rubin/Mattsson. Han gjorde även två matcher med Hanhals.

Backar

Theodor LennströmX
Viktor EkbomX
XJulius Bergman
Anders GrönlundX

Ryktas in:

Filip Johansson

Mattias Norlinder

Juniorer att notera:

Gustav Berglund, Axel Kumlin, Måns Krämer, Theo Nordlund, Simon Edvinsson

Det är här de stora förändringarna kommer att ske då endast fyra backar är kvar från ifjol. Där är Lennström och Ekbom de starka korten medan insatserna från Bergman och Grönlund kanske lämnade en del att önska, även om Bergman hade en del positiva matcher mot slutet. Filip Johansson från Leksand och Mattias Norlinder från Modo ryktas vara på väg in.

Det ser således ut att vara två backplatser kvar att fylla där den ena bör vara en klassback. Gärna någon allround back som kan spela såväl PK eller PP om så krävs. Sedan får vi se hur man resonerar kring den sista backplatsen, vill man ha mer rutin och värvar någon utifrån eller satsar man på någon av talangerna som finns i juniorleden? Vilka spelartyper som kommer in blir också intressant. Det var smärtsamt tydligt att det saknades offensiv i de defensiva leden när Lennström blev skadad. Nöjer man sig med Lennström och Norlinder eller vill man ta ytterligare en offensiv back? Vill man ha en ny fysisk polis i och med att Printz ser ut att lämna? Just nu ser truppen ut att ha två högerfattade backar, hur kommer det att spela in på nyförvärven?

Juniormässigt så har Berglund och Kumlin testat på spel i SHL, de skulle kunna vara alternativ. Håll även ögonen på den väldigt talangfulle 03:an Edvinsson, rimligtvis spelar han med J20 nästa säsong men det är inte alls omöjligt att han tvingar till sig någon a-lagsmatch.

Forwards

XSimon HjalmarssonX
Patrik CarlssonJohan SundströmLucas Raymond
Karl HenrikssonNicklas Lasu ”A”Linus Nässén
Mats Rosseli OlsenJoel Lundqvist ”C”Max Friberg
Joel MustonenElmer SöderblomSebastian Stålberg

Ryktas in:

Jan Mursak

Juniorer att notera:

Theodor Niederbach, Daniel Torgersson, Isac Andersson, Fabian Lysell

Ta nu inte de listade kedjorna som ett facit utan det handlar om att visualisera hur många anfallsspelare laget redan har. Så här är det tjockt, väldigt tjockt. Trots att fyra ordinarie forwards har lämnat finns det inte mycket plats för nya spelare. Jan Mursak ryktas in, vilket skulle kunna flytta ut Hjalmarsson på en kant igen, men utöver honom så kanske vi bara får ett ytterligare nyförvärv utifrån. Det nyförvärvet bör vara en spelare med kapacitet att göra lite mål och poäng. Mursak kan inte ensam ersätta Lasch, Fagemo och Rakhshani.

Linus Nässén hade en skadedrabbad säsong, men har imponerat när han väl kunnat spela. Karl Henriksson spelade klokt och moget när han fick chansen i a-laget. Vill man ge dem en ordentlig chans i SHL så måste man peta spelare som Rosseli Olsen, Friberg, Mustonen och Stålberg neråt i hierarkin. Tyvärr ser det lite ut som att vi har någon fjärdekedjesspelare för mycket. Det är inte riktigt hållbart att sätta veteraner som Mustonen eller Stålberg på läktaren. Vill man ge talangerna chansen så kan det vara läge att bryta åtminstone ett kontrakt här. Blir det så bör Stålberg och Rosseli Olsen ligga närmast till hands.

Lucas Raymond är ett lite osäkert kort i och med att han kommer att draftas till sommaren, med största sannolikhet i topp 5. Då ser vi förmodligen honom skriva på ett NHL-kontrakt. Sedan är det upp till den klubb som draftat honom var han ska spela. NHL, AHL eller SHL. Låt oss hoppas på SHL och Frölunda, för ytterligare en sommar under Pär Edlund borde göra Raymond fysiskt redo att göra ordentligt avtryck i SHL. Det kan mycket väl bli så att vi inte vet förrän efter NHL-camperna till hösten var Raymond spelar 20/21.

Ytterligare juniorer att hålla koll på är Torgersson som fick göra några SHL-matcher och den väldigt spännande offensiva centern Niederbach. 03:an Lysell är inte SHL-redo än, men är ett namn ni ska lägga på minnet om ni inte redan har gjort det.

Redaktionen.

Ett korrekt beslut och en konstig säsong

Skridskor som skär i isen. Pucken som når ett blad. Tacklingar som rungar i sargen. Underbara ljud som jag tror att vi alla älskar. Tyvärr fick vi höra dem den tolfte mars 2020. Egentligen ska de drunkna i alla andra ljud i Scandinavium. Men i torsdags spelades säsongens sista SHL-match inför tomma läktare. Istället för att vara på plats fick vi alla bevittna tillställningen på TV. Att se en hemmamatch, på TV. Det var en oerhört märklig känsla.

Än värre blev det sedan till helgen när det väntade beskedet att ställa in resten av SHL-säsongen meddelades. En form av tomhet infann sig. Vanligtvis avslutas en säsong med en känslostorm. Ut i kvarten mot Malmö eller i semin mot Brynäs och du mår skit. En bedrövelse som infinner sig över att drömmen har krossats. Avsluta säsongen med att defilera med 6-2 mot Djurgården för att sedan fira hela natten. Eufori. Oavsett vilket slut säsongen får så får den just det, ett slut. Nu fick vi ingenting.

Det är givetvis helt rätt beslut att stänga säsongen i förväg. Med det rådande världsläget hade något annat beslut varit märkligt och oförskämt. Jag tycker samtidigt att det även var rätt av SHL att inte stänga säsongen omedelbart utan att ge sig själva lite tid att se över alternativen. Den sista omgången gjorde det dock smärtsamt tydligt att det inte skulle gå att genomföra ett slutspel utan publik, utan supportrarna. Inte heller skulle världs- och samhällsläget tillåta det. Så det var ett smärtsamt, men helt korrekt beslut.

VFs säsong

Om vi så går vidare och tar oss en liten tillbakablick på säsongen som varit så är det en säsong med två rätt tydliga halvor. I höstas gick man in som storfavoriter i form av att som regerande mästare fått ett bättre lag istället för ett sämre. In hade bland annat de förlorade sönerna Nicklas Lasu och Johan Sundström kommit. Lägg därtill Niklas Rubin, Theodor Lennström, Julius Bergman och Karl Stollery samtidigt som Brandon Gormley, David Printz, Jacob Moverare och Samuel Fagemo blev kvar. Det såg oförskämt bra ut inför säsongen.

Krisrubrikerna kom dock redan efter några knackiga CHL-insatser och två SHL-matcher, först och främst på grund av klickkåta medier. För hösten i SHL blev en fortsättning på den framgångsrika avslutningen av säsongen 2018/2019. Segrarna radades upp, Rhett Rakhshani ledde poängligan och allt verkade vara frid och fröjd. När vi nått nyår så var det som tvåa i tabellen, fyra poäng bakom Luleå och med bäst målskillnad av alla lag. Hösten innehöll bland annat 7-1 på Leksand, 6-1 mot Skellefteå, 5-2 mot Färjestad, 4-1 mot Luleå och en skön 3-2-seger borta mot Djurgården i den första matchen lagen emellan efter fjolårets final.

CHL bjöd samtidigt på ett minnesvärt slutspel under hösten. Först i mötet med Färjestad där laget vände ett tremålsunderläge till säker seger efter att ha demolerat värmlänningarna med 8-2 i returmötet. Det blåste gött i träa den kvällen. Även kvartfinalen mot Biel slutade i en vändning, men den satt långt inne. Minus ett inför match två nere i Schweiz var inget vidare läge och när Biel satte 3-2 med fyra minuter kvar av matchen såg det hela ut att vara över. Men med två mål på nitton sekunder var det kvitterat totalt och i förlängningen sköt Patrik Carlsson VF till semifinal.

Framgångarna i CHL fortsatte under vintern 2020. Återigen hamnade man i underläge med ett mål inför match två, denna gång var det Luleå som stod för motståndet. Efter den första perioden var underläget två mål. Men återigen så kom laget tillbaka. Rakhshani reducerade, Kaptenernas Kapten kvitterade och Lasch skickade ut norrlänningarna i deras egen hemmaborg. Finalen spelades i Tjeckien mot Hradec Kralove. Det blev en kassaskåpssäker seger och VF vann med 3-1. Återigen var man CHL-mästare.

I Sverige och SHL hade dock isen börjat spricka under skridskorna på laget. Vintern och våren 2020 var det endast Brynäs, Leksand och Oskarshamn som tog färre poäng. Man rasade i tabellen och slutade sjua i tabellen, överlägset sämst under Rogers era som huvudtränare. Tidigare har man antingen slutat tvåa eller trea. Det var en ny upplevelse som Frölundasupporter, med Roger i båset då alltså. Kanske är det nyttigt i längden, att vi får en påminnelse om att vi inte är odödliga trots allt.

Det såg ändå bättre ut mot slutet, laget verkade ha kommit in i någon form av flow igen. Kanske, kanske hade slutspelet kunnat bli en framgång. Med grundkvaliteten i laget, med slutspelsrutinen, med ett återvunnet självförtroende. Men det får vi aldrig veta.

Så vad ska vi säga om säsongen som helhet? CHL i sig är ju givetvis en framgång, kanske ännu större än vanligt genom den jobbiga vägen fram till finalen. Men CHL är ändå sekundärt. SM-guldet är det riktiga målet, SHL är det som är viktigt. Att bli sjua i ligaspelet är ett misslyckande, något vi inte kan vara nöjda med. Tidigare när laget har hamnat i svackor har man kunnat resa sig ur dessa, i år gick det inte. Men det är också svårt att helt och fullt utvärdera en säsong som inte fick spelas klart. Vi är också trots allt det lag i Europa som faktiskt vann något den här säsongen.

Så nöjd eller missnöjd totalt? Är säsongen godkänd? Det är svårt att säga när allt blev som det blev. Men vi får komma tillbaka starkare nästa säsong. Lagbygget har påbörjats inför 20/21 och det kommer Sitting Bulletin att hålla koll på.

Redaktionen.

Genomgång: Frölundas formationer 2019-20

Sitting Bulletin granskade Frölundas alla kedjekombinationer och backpar säsongen 2019-20.

Den vanligaste linan var Mustonen-Lundqvist-Friberg som dök upp i 33 officiella laguppställningar. Tvåa med 26 matcher blev Peterson-Hjalmarsson-Lasch. Noterbart är att guldvårens stora succéformation Fagemo-Hjalmarsson-Lasch fick chansen i blott tio matcher. Det kan tyckas underligt, då Fagemo besvisligen var ytterst svårplacerad den här säsongen och fick se sig kampera i elva olika kedjekombinationer.

På backsidan stod Ekbom-Moverare ut med 46 matcher, följt av Gormley-Grönlund som loggades för 35 ihop.

Nedan kan ni se alla 41 olika kedjor och de 14 backparen* som användes.

Carlsson – Sundström – Raymond | 18 matcher
Carlsson – Sundström – Fagemo | 15
Carlsson – Sundström – Rakhshani | 5
Carlsson – Sundström – Lasch | 1
Carlsson – Sundström – Stålberg | 1
Carlsson – Hjalmarsson – Lasch | 6

Mustonen – Lundqvist – Friberg | 33
Mustonen – Lundqvist – Stålberg | 1
Mustonen – Lundqvist – Peterson | 1

Mustonen – Friberg – Stålberg | 3
Mustonen – Friberg – Fagemo | 3
Mustonen – Sundström – Fagemo | 2
Mustonen – Sundström – Lasch | 1
Mustonen – Henriksson – Stålberg | 1

Peterson – Hjalmarsson – Lasch | 26
Peterson – Lundqvist – Friberg | 6
Peterson – Hjalmarsson – Söderblom | 4
Peterson – Carlsson – Lasch | 1
Peterson – Lasu – Raymond | 1

Henriksson – Lundqvist – Friberg | 3
Henriksson – Sundström – Lasch | 1
Henriksson – Hjalmarsson – Lasch | 1

Fagemo – Hjalmarsson – Lasch | 10
Fagemo – Hjalmarsson – Raymond | 3
Fagemo – Friberg – Lasch | 1
Fagemo – Carlsson – Raymond | 1
Fagemo – Sundström – Raymond | 1
Fagemo – Sundström – Rakhshani | 1
Fagemo – Lundqvist – Friberg | 1

Olsen – Lasu – Rakhshani | 22
Olsen – Lasu – Stålberg | 18
Olsen – Lasu – Fagemo | 4
Olsen – Sundström – Rakhshani | 4
Olsen – Lasu – Torgersson | 1
Olsen – Lasu – Persson | 1

Raymond – Sundström – Rakhshani | 1
Raymond – Lasu – Stålberg | 1
Raymond – Lasu – Rakhshani | 1

Söderblom – Lasu – Stålberg | 1
Söderblom – Lasu – Rakhshani | 1
Söderblom – Sundström – Rakhshani | 1

Frölunda brukar matcha sju backar, men det var dessa som var med i de officiella laguppställningarna.

Ekbom – Moverare | 46
Ekbom – Grönlund | 5

Gormley – Grönlund | 35
Gormley – Stollery | 6

Stollery – Lennström | 17
Stollery – Printz | 7
Stollery – Bergman | 5

Printz – Lennström | 18
Printz – Grönlund | 8
Printz – Bergman | 6
Printz – Moverare | 2

Grönlund – Bergman | 6
Grönlund – Moverare | 1
Grönlund – Lennström | 1

Hur mycket ska det få kosta?

Köp en hoodie! Det är ett budskap vi kunde se i Scandinavium rätt ofta under vintern, nu har de bytt till någon slags byxor. Jumbotronen visar upp förträffligheten med att klä sig i Frölundas färger till vardags. Problemet? Priset.

Frölunda vill att du ska hosta upp 800 svenska kronor för hoodien de marknadsför, 700 om det är en juniorstorlek. Det är inte rimligt. Det är ockerpriser. Det är dyrt som det är att vara supporter. Matchbiljetten kostar pengar, de priserna har vi avhandlat här. Ska du äta och dricka något kostar det pengar. Det kostar pengar att ta sig till arenan. Hur mycket är det sedan rimligt att du ska betala för merch på det?

Supporterskap handlar om lojalitet och kärlek till föreningen, men föreningen, eller om vi ska säga företaget, Frölunda verkar bara allt mer se supportrarna som en kassako. Priserna i shopen är höga, 399 kr för en babyhood, 450 kr för ett par mjukisbyxor, 700 för en vanlig replica, 1000 för en replica ”exklusive”. Gå tillbaka till tidigt 00-tal och en replica gick på en femhundring.

Ishockey ska vara för alla. Det verkar de flesta vara överens om. Föreningens själva ändamål i stadgarna beskrivs så här: ”Föreningen är en ideell förening som har till uppgift att främja och genom sina medlemmar utöva ishockeyidrotten.”

Hur mycket främjas idrotten när vi sätter priserna så här högt, när man riskera att tvinga bort vissa grupper i samhället, främst de med sämre socioekonomisk standard. Dyrare biljetter, dyrare merch, dyrare läger under sommaren, dyrare utrustning. Ishockeyidrotten riskerar att bli väldigt exkluderande istället för inkluderande och riskerar att vara en bidragande faktor i det hela.

Frölundasupportrar är lojala. Oerhört lojala. Så lojala att de fortsätter att öppna upp plånboken. Men någonstans kan det vara rimligt att ta ett steg tillbaka och se förbi tillgång och efterfrågan för att tillgängliggöra Frölunda för fler. Att idrottsmerch är lite dyrare än vanliga kläder är inte ovanligt, men det måste finnas en rimlighet i de priser som sätts.

Eller så kanske det är vad Frölunda vill? En tyst och lugn popcornpublik med en fet plånbok som blint köper det som ställs framför dem. Det är marginalåskådarna man har fokus på för tillfället. De som går på 1,5 matcher/säsong ska gå på 2,5 matcher. En fin publik som ska bli underhållen och köpa lite fin merch istället för att ha en publik som verkligen bryr sig. 3852 personer brydde sig nog för att ta sig till Borgen när Frölunda spelade i förra veckan. Bara 3852 av det där fina snittet på över 10 000. Men så går det kanske när man odlar en underhållande och bekväm aura kring matcherna?

Till råga på allt kom det för inte alltför längesedan ut en marknadsundersökning där man undersökte om det fanns ett intresse för en ny Frölunda-app, och om det i sådana fall fanns ett intresse för att betala 20 kr/månad i appen för att ta del av exklusivt material. Man funderar alltså på att än mer göra supporterskap till en ekonomisk fråga. Istället för att göra material kring laget tillgängligt för alla som bryr sig ska det vara för dem som känner att de kan betala för det.

Det blir alltmer pengar inom idrotten generellt. Det förstör den till viss del. Det vore fint om vi kunde vara någon form av motkraft till det.

Birgit Johansson.

Årtiondets lag i Frölunda

Sitting Bulletins skribenter satte sig ned och satte ihop ett lag med Frölundas bästa spelare åren 2010-2019. Totalt tog två målvakter, sju backar och tolv forwards plats i denna speciella trupp. All statistik rör säsongerna från 2010-11 och över 2018-19.

Målvakterna

Fredrik Andersen
Otrolig i grundserien 11/12 med 94,3%. Följde upp av ett lite sämre slutspel på 91,1%. Rånades på Honken Trophy!

Lasse Johansson
Guldkeepern hamnade totalt på 91,7% i grundseriespel. En jätte i slutspelssammanhang där han stoppade 92,6% av skotten på tre säsonger. Rånades även han på Honken Trophy.

Backarna

Lukas Bengtsson
Hann med fina 32 poäng på 61 matcher i klubben innan flytten till Nordamerika. Den lille backen var en outstanding skridskoåkare och skytt från blå. Oerhört viktig i guldlaget 15/16.

Christian Bäckman
105 poäng på 271 matcher. Den spelskicklige backbjässen ledde laget i istid 2010-2012. Knäproblem tvingade veteranen att sluta ett år innan första guldet med Roger Rönnberg.

Rasmus Dahlin
Det största löftet som kommit upp genom Academy. 33 poäng på 98 matcher som 16-17-åring. Hade nog blivit många fler om han fått chansen i första powerplay 17/18. Rönnberg föredrog tyvärr Adam Almquist och Matt Donovan i quarterbackpositionen.

Oscar Fantenberg
Frölundas viktigaste försvarsspjäs guldåret 15/16 gjorde totalt 50 poäng på 196 matcher. I grundserie- och slutspelsstrider hade Fanten 144 tacklingar och 88 täckta skott (CHL ej inkluderat). En briljant tvåvägsback som hotade Johan Sundström om MVP-priset i slutspelet -16.

John Klingberg
Den eleganten rajtaren var strålande i sin återkomst 13/14. Dansade på blå och noterades för 38 pinnar på 63 matcher. Besatt ett av de bästa spelsinnen vi sett hos en Frölundaback.

Jonathan Sigalet
Backkämpen skrapade ihop godkända 58 poäng på 207 matcher. Defensivt stod han för massiva 209 tacklingar och 227 täckta skott (CHL ej inkluderat), däribland en otrolig skottblock med ansiktet i slutspelet 2019.

Henrik Tömmernes
180 poäng på 286 matcher talar sitt tydliga språk. I särklass den mest produktive backen i Frölunda på 10-talet. 482 skott (CHL ej inluderat) på mål – en fantastisk notering för PP-specialisten.

Centrarna

Nicklas Lasu
Lasus omskolning till centerpositionen var nog det bästa Kent Johansson gjorde som VF-tränare. Lasu kom att bli något av en nyckelspelare, eller åtminstone en oerhört viktig ”limspelare” med sitt hårda slit över hela banan. 141 poäng på 512 matcher blev det innan tvåårsutflykten till Kärpät.

Joel Lundqvist
En av de mest givna spelarna i laget. Kaptenernas kapten. 591 matcher under 10-talet med 346 poäng. Totalt 62-procentig i tekningsscirkeln och galna 1 066 tacklingar (CHL ej inkluderat).

Mathis Olimb
Den norste snidaren fixade 206 poäng på 260 kamper och var Frölundas främsta offensiva kreatör i fyra år. Lyckade tyvärr aldrig leda laget till en titel.

Johan Sundström
Slutspelet 2016:s MVP blev konstigt nog kvar även 16/17. Centerjätten gjorde 111 poäng på 255 matcher under 10-talet.

Yttrarna

Niklas Andersson
Klubbens mest mångsidige forward genom tiderna gjorde bara en säsong under 10-talet. Som 40-åring var han ändå lagets poängbästa spelare med 52 poäng den säsongen. Legendaren avslutade sin karriär med att skjuta Frölunda i säkerhet från kvalspel när man 1-0-slog Luleå borta i den sista omgången 10/11.

Andreas Johnsson
18-åringen överraskade väl alla när han tog plats i Rönnbergs första Frölundaupplaga hösten 2013. Sedan var det bara att köra – Academyprodukten slutade på 80 mål och 156 poäng på 226 matcher. Frölundakarriären kröntes med SM-guldet 2016.

Magnus Kahnberg
Publikfavoriten var åter i klubben 11/12 efter ett tvåårigt besök hos Brynäs. Tyvärr avslutades karriären i förtid (fy på er, Sebastian Karlsson och Lukas Kilström), men Kahna var likväl en ledande offensiv pjäs med sina 111 poäng på 204 matcher.

Ryan Lasch
Rena siffror: 261 poäng, 237 matcher. En av de skickligaste anfallarna Frölunda haft. Två poängligasegrar i såväl grundserien som slutspelet. Trefaldig poängkung i CHL och CHL:s poängledare genom tiderna, i överlägsen stil (36 pinnars försprång mot tvåan – Joel…).

Artturi Lehkonen
Den finske skarpskytten kom till Frölunda som 19-åring och inledde lite försiktigt med 13 mål sin första säsong. Följande år när man vann guldet exploderade han med 27 kassar, varav elva i slutspelet. Ärtans totala facit blev 94 poäng på 154 framträdanden innan flyttlasset gick till Montréal.

Victor Olofsson
Hämtades som 21-åring från Modo, lite som en eventuell ersättare åt mannen ovan. 18 mål direkt 16/17 följdes av massiva 34 i alla tävlingsmatcher 17/18. Totalt 105 poäng på 142 matcher.

Fredrik Pettersson
Återvände till klubben inför 11/12 och levererade 21+32 på 68 matcher den säsongen. Urfrölundaiten sågs av många som en framtida kapten efter Joel, men lämnade klubben för ett utlandsäventyr som ännu inte är över. Speedkulan var dock helt magisk 11/12.

Mats Rosseli Olsen
Evighetsmaskinen var uppe i 496 matcher efter slutspelet 2019, men det är de fem mästerskapstitlarna som ger plats åt norrmannen här.

Hur ställer vi upp laget?

Johnsson — Sundström — Lehkonen

Olofsson — Lundqvist ”C” — Lasch

Andersson ”A” — Lasu ”A” — Kahnberg

Rosseli Olsen — Olimb — Pettersson

Fantenberg — Klingberg

Tömmernes — Bengtsson

Bäckman — Dahlin

Sigalet

Andersen / Johansson

Systemfel, Bros before Lius, Birgit Johansson

Rapport från juniorlandslagen

Nu i inledningen försvann inte mindre än tretton juniorer från Frölunda ut i världen med U16-, U17-, U18- samt U19-landslagen. Turneringarna pågick mellan lite olika datum, men alla någonstans under spannet 4-9 februari. Så här gick det för dem!

Några spelare tillkom till trupperna efter att vårt förra inlägg om turneringarna publicerades. Tar vi även med Samuel Fagemo i beräkningarna som fick spela med Tre Kronor var fjorton juniorer ute i världen och lirade.

U16-landslaget spelade hemma i Sverige, i Göteborg och Frölundaborg dessutom. Där var Otto Stahre och Isac Born från VF med i truppen. De ställdes mot Tjeckien, Finland och Ryssland. Ryssarna kom etta, efter att ha slagit Sverige i turneringens sista match med 1-2 efter straffar. Sverige hade innan dess vunnit mot Tjeckien med 3-2 och mot Finland med 7-3.

Den av de två Frölundaiterna som gjorde störst intryck den här gången var Otto Stahre som var Sverige bästa poängplockare med sina 3+1, han hade en stor offensiv roll i laget och var också den som sköt näst flest skott av svenskarna. Isac Born hade en mindre roll och höll mest till i fjärdekedjan. Han kom delad etta i Sveriges utvisningsliga.

Otto Stahre
vs. Tjeckien | 2 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 1 G | 1 A | 0 PIM
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM

Isac Born
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 0 G | 0 A | 2 PIM
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 2 PIM

För U17 var det Ryssland och Ufa som gällde, där var fyra Frölundaiter med. Viggo Andrén, Simon Edvinsson, Ludwig Persson samt Noah Hasa. Här var det en femnationsturnering som gällde där Sverige tyvärr bara lyckades vinna en match, 2-1 mot Tjeckien. Övriga resultat var 1-2 mot Ryssland, 2-3 mot USA samt 1-4 mot Finland.

Alla gjorde enligt rapport ett bra intryck i öst. Viggo Andrén var förstemålvakt och stod för en storartad insats mot Ryssland där han blev matchens lirare för Sverige. I match två var det backen Simon Edvinssons tur att få den utmärkelsen, han gjorde en väldigt fin turnering med fyra poäng på fyra matcher. Ludwig Persson, Frölundas yngsta debutant genom tiderna, gjorde två mål under turneringen. Noah Hasa gick poänglös genom turneringen men blev vald till matchens lirare mot Finland.

Viggo Andrén
vs. Ryssland | 36 SOG | 2 GA | 94,4 SVS%
vs. USA | 30 SOG | 3 GA | 90,0 SVS%
vs. Tjeckien | Spelade inte
vs. Finland | 28 SOG | 3 GA | 89,3 SVS%

Simon Edvinsson
vs. Ryssland | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. USA | 0 G | 2 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 2 PIM
vs. Finland | 1 G | 0 A | 2 PIM

Ludwig Persson
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. USA | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 0 G | 0 A | 0 PIM

Noah Hasa
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. USA | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 0 G | 0 A | 2 PIM

Även U18-landslaget, Småkronorna, spelade en femnationsturnering. För deras del var det Tjeckien som det hela utspelades i. Även här var det endast Tjeckien som besegrades, 4-1 skrevs segersiffrorna till. Mot Ryssland, 1-3, Finland, 4-5 och USA, 2-5, blev det förluster. William Hallén, Daniel Torgersson och Fabian Lysell var med för VFs del.

En tung turnering för Småkronorna och Frölundaiterna kanske inte stack ut något enormt de heller, men alla kom med i poängprotokollet någon gång i vilket fall. Daniel Torgersson blev också vald till matchens lirare för Sverige mot Tjeckien. Vi vet också att såväl Torgersson som Lysell och Niederbach fick spela relativt stora offensiva roller och fick speltid i PP.

William Hallén
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 1 G | 0 A | 2 PIM
vs. USA | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 0 PIM

Daniel Torgersson
vs Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 0 G | 1 A | 0 PIM
vs. USA | 0 G | 1 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 1 A | 2 PIM

Fabian Lysell
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 2 PIM
vs. Finland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. USA | 0 G | 1 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 2 A | 0 PIM

Theodor Niederbach
vs. Ryssland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. USA | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Finland | 0 G | 1 A | 0 PIM

U19 åkte ner till Tyskland och mötte lite enklare motstånd i form av Tyskland, Tjeckien och Schweiz. Det gick också mycket bättre för dem, då de vann turneringen. Tre matcher gav två segrar och en förlust, 2-3 mot Schweiz, 6-4 mot Tyskland och 5-2 mot Tjeckien. Gustav Berglund, Isac Andersson och Elmer Söderblom

Även här kom alla Frölundaiter med i poängprotokollet, bäst var backen Gustav Berglund med sina två assist medan Isac Andersson och Elmer Söderblom gjorde varsitt mål.

Gustav Berglund
vs. Schweiz | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tyskland | 0 G | 1 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 1 A | 2 PIM

Isac Andersson
vs. Schweiz | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tyskland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 0 PIM

Elmer Söderblom
vs. Schweiz | 1 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tyskland | 0 G | 0 A | 0 PIM
vs. Tjeckien | 0 G | 0 A | 0 PIM

Red